Gunnar Smoliansky 29 augusti - 30 september 2008

Posted on September 1, 2008

Gunnar Smoliansky

I en baudelairsk mening är Gunnar Smoliansky konvalescent. Inte för att han har varit sjuk – utan för att han delar en väsentlig egenskap med den tillfrisknande. Så här skriver poeten och kritikern i essän det moderna livets målare (och han gör det för att karaktärisera konst¬nären Constantin Guys egenart): ”Konvalescenten åtnjuter, liksom barnet, förmågan att i högsta grad livligt intressera sig för tinget, även sådant som vid första påseendet förefaller helt trivialt.”
Det är märkligt hur väl beskrivningen, ett och ett halvt sekel senare, fångar Gunnar Smolianskys personliga förhållningssätt.
I hans fall utgör dock det vardagliga och förbisedda själva kärnan i motivkretsen. Genom en aldrig mattad uppmärksamhet och ett om¬sorgsfullt hantverk, förvandlas de enklaste tingen till gråskimrande och förföriska ”speglar”. Föremålen tycks ha väntat på att upptäckas och förevigas – ett glas vatten och en död fluga på en fönsterbräda, en översnöad parkbänk eller en nött sidenklänning – och bilderna besjälas av en saklighet som är poetisk i sig själv.

Formaten på de aktuella fotografierna är på ett för Gunnar
Smoliansky typiskt vis små, vilket lockar till ett närgånget, för att inte säga intimt, betraktande. Det avgränsade synfält där blicken rör sig äger en sällsynt valörrikedom, och för en stund träder omvärlden tillbaka. Betoningen på de fotograferade ytornas strukturer, fördeln¬ingen av ljust och mörkt – tillsammans med föremålens egna former – förstärker bildernas abstrakta drag. Ofta är det så påfallande att själva motivet upplöses (ställer man om seendet återupprättas strax förbindelsen mellan bild och värld – det är trots allt fotografi).

Dessa bilder visades, tillsammans med verk av Gerry
Johansson och Carl-Johan Malmberg, i utställningen Trivia på Fotografiska museet i Stockholm våren 1992. (Ursprungligen
ingick deras arbeten i projektet EKODOK 90.) I anslutning till Trivia gav förlaget DOG ut en bok med samma titel och där presenteras materialet i sin helhet. För den grafiska formen svarade Petter Antonisen. De iögonenfallande mörkblå ramarna har skulptören Lars Kleen gjort och de får bilderna att ta en annan plats i rummet än vad fotografier vanligtvis gör: de blir objekt. Man skulle kunna beskriva det hela som tittskåp i vilka fragment av tillvaron samlats – här i den mekaniska reproduktionens form.

Niclas Östlind, chefsintendent på Åmells