Owe Gustafson - Hommage à Tintin

Owe Gustafsons linjer och ytor är som skurna i trä, som träsnitt. De japanska mästarna uttryckte sig med knapp pregnans, Gustafson tog vid och utvecklade en knäpp pregnans. Stundom lånar bilderna uppsynen av informationstavlor eller anslag, övertygande i sin saklighet. Det är en synvilla, det finns ingen saklighet alls…. Det är lusten som styr, den lusta som många gånger överraskar betraktarna av de gamla japanerna, där åskådaren beundrar linjespel och färgväxlingar för att plötsligt inse att man betraktar färgväxlingar och linjespelet på någon högst privat kroppsdel. Ändå, var det inte just information och upplysning dessa japaner förmedlade – liksom Gustafsson? ”Titta här, begrunda detta! Så här ser en groda ut, egentligen! En bokstav ser ut så här! Och så här en bild!” Betraktaren övertygas gång efter annan och beklagar att man oförsiktigt låtit sig övergödas av yviga, fläskiga bilder genom åren. Ett streck, en färg, en punkt, ett tecken – en bild! En tanke, en insikt! Bilder som framställda under en teceremoni. Dock, det tunga allvarshuvudet biter sig i den glatt viftande humorsvansen så skålar och smink (värdigt) flyger genom pappersväggarna. Korsdraget bringar underbar oreda och allt kan börja på nytt.

Dan Wolgers